Att vara omogen och barnslig är inte samma sak

En del påstår att man är omogen om man är barnslig. Jag tror nästan att det är tvärtom, fast inte på det sättet. Jag tror att man kan vara mogen trots att man är jätte barnslig. Så länge man tar ansvar när det behövs får man vara hur barnslig man vill. Att vara mogen i mina ögon handlar inte om att växa upp eller ta barndomen ifrån en och att man måste sluta leka. Att vara mogen handlar inte om att klä sig rätt, sminka sig eller sluta med någonting man tycker är roligt. Att vara mogen innebär att inte lipa åt småsaker, ta ansvar när saker och ting behövs tas på allvar och förstå vad som är viktigt. Bara för att man är mogen så behöver det inte betyda att man ska sluta ha kul. Att vara mogen och barnslig är inte samma sak.
 
Med dessa orden sagda tänker jag förbli barnslig tills jag dör, för jag är hur mogen som helst, när jag vill det. 
Slänger upp en bild på mig och mina bröder från High Chaparall som vi var på för några dagar sedan. Där får man vara hur barnslig som helst och ingen vänder sig om. Om jag vill springa runt med min pistol och leka cowboy i mexico city så får jag det. Så länge jag inte grinar åt att jag inte får glass innan maten, då är jag helt plötsligt omogen igen. 
 

Det bästa man sett på väldigt länge

Kan man vara mer in love i någonting annat än Keela? Och detta gjorde ju bara mig och alla andra så himla dö kära! 
Hon snackar om fördelarna om att inte ha ett Tight Gap som alla snackar om att de vill ha. Snacka att boosta självförtroende på hela svenska folket!
YOU GO KEELA!  Här är hennes blogg föressten. Så fantastisk.
 

En ny syn på livet, ett nytt motto

Jag tyckte att det var dags för förändring, livet såg lite tråkigt och enformigt ut. Så jag insåg att om jag skulle få livet att se annorlunda ut så fick jag göra någonting drastiskt. Ändra livssyn, ändra motto liksom. Så just nu lever jag bara efter ett ända och det är:
Jag har träffat många människor som har tryckt ner mig och fått mig att tveka på saker, haft svårt att lita på folk, svårt för att få andra att komma nära, därför har jag sagt åt mig själv att säg JA till allt! 
Inte så att om det kommer och frågar mig "ska vi ligga?" så gör jag det, utan mer att jag tackar ja till alla möjligheter jag får. För innan har jag sagt nej till dessa för att jag tycker inte att jag är tillräckligt duktig.
 
Lever ni efter något speciellt motto?

Håll kvar vid drömmen

Det finns många som frågar mig hur jag orkar med varje dag, hur jag orkar le och skratta trots att minnen och människor drar ner mig hela tiden. Ett svar på denna frågan är Håkan Hellström. Hans tal till sin publik på Peace&Love i borlänge 2011, kan jag utantill. Varför? För att jag lyssnar på det talet varje dag, det är det talet som får mig att orka med varje plågsam dag och varje lätt dag också för den delen.
Det är viktigt att hålla kvar vid drömmen, det är kanske viktigare än någonting annat. Har du en dröm? Håll fast vid den! 
 
 
Vill ni höra talet? Lyssna på det här nedanför! 

armar som bär mina minnen

Nu ska jag prata om något seriöst, allvarligt, skitviktigt och som är svårt för mig att säga och erkänna för mig själv. (för denna bloggen handlar såklart om att livet blir bättre, för alla, oavsett förflutet och det här är min historia) När jag var mindre, jag gick nog i 8, 9:an på högstadiet, så prydde jag mina armar med text. Sårbara texter och rivsår blandat mer skärsår. Jag skar mig, mer än jag borde, jag var inte värst men jag gjorde det. Varför? Svar: för att det kändes bättre, hade man sår som blödde så brydde man mer sig om det som blöder än det som gjorde ont inuti. Brydde sig inte mina nära och kära? Svar: Mina föräldrar visste ingenting och trots att jag har sagt det till dem så fattade de nog det aldrig på riktigt. En del av mina kompisar visste, andra förstod men blundade och resten insåg det bara inte. Jag är glad för de vänner och speciellt den där läraren som såg hur ont det gjorde i mig och som bad mig att sluta. Jag kan aldrig tacka er tillräckligt, tack.
 
Vad var det för texter då? Svar: allting. mest rap som sofijah, trofast, gmx och alla de där fina gamla artisterna.
Var du en så kallad emo? Svar: Kalla mig vad ni vill, jag kanske brydde mig då men nu betyder era ord ingenting.
 
Våren 2012 var sista gången jag gjorde det mot mig själv och jag ramlar aldrig någonsin dit igen. Och ska jag vara ärlig, så är jag idag stolt över mina ärr på handlederna, de är inte fula utan de är vackra. De påminner mig om en tid som jag klarade mig igenom. JAG KLARADE MIG, JAG LEVER IDAG OCH JAG ÄR STOLT. För det var någonting jag aldrig trodde, jag trodde aldrig att jag skulle komma ut därifrån levande.
 
Vad var det som räddade mig? Svar: Framtiden, livets gång. Gymnasiet. Hade jag aldrig börjat i gymnasiet just då så hade jag inte överlevt. Jag är glad över att jag gjorde det, att jag hann börja gymnasiet innan jag bestämde mig, för gymnasiet ändrade min livsuppfattning helt. Jag träffade de mest underbaraste människorna man kan tänka sig och trots att det har varit upp och nedgångar så har jag alltid haft de äkta vännerna vid min sida. 
 
Så återigen vill jag ge er det rådet. LEV SOM JAG. lev med tanken om att livet alltid blir bättre.

när man kollar på gamla bilder...

Just nu sitter jag och kollar på gamla bilder, (försöker sätta ihop ett bildspel som jag kan ha på festen med gamla miffade, fula bilder på mig själv) och bilderna är vackra och det är fina minnen, men gud vad lättad jag är.
Jag älskar känslan när man bara kollar på bilder och kan pusta ut och bara vara glad för att den tiden är förbi. Jag ser lycklig ut på det flesta och bilderna är fina minnen, men jag kommer ihåg hur sårad jag var inombords, hur ont det gjorde varje dag med att gå med alla känslorna inom sig. Idag är jag glad och jag ljuger inte för mig själv om mina känslor längre, alla känslor är så sanna nu. Jag var nere i skiten då, men nu är jag högre upp än någonsin, ett nytt kapitel. Med fina minnen bakom, men med en ännu ljusare framtid. 

Lev som jag, lev med tanken om att livet alltid blir bättre.
 
(Haha, gamla bilder som man inte visste att de existerade är bäst. På denna bilden är jag förmodligen så full man kan bli när man fortfarande kan stå upp. Såna bilder är bäst och slår ingenting.)


Livet blir vad man gör det till

Jag är en tjej som aldrig riktigt trott på det där:
Men återigen så har jag blivit bevisad att det där faktiskt stämmer.
För att det så att du tänker att livet är kasst, "Ingen älskar mig", "Varför lever jag?" o.s.v, så tro mig, då blir livet riktigt kasst. Men är det så att du istället tänker postivit, på vilka saker du faktiskt har och på framtiden så kommer du må mycket bättre och livet blir absolut mycket bättre, bättre än du någonsin kan vänta dig.
 
Allting handlar om att hålla huvudet högt och tänka positivt, jag vet, att ibland funkar det inte. Men så länge man försöker, så länge man orkar så fixar allting sig tillslut, förr eller senare. 
Men jag håller också med Magnus Betnér: 
För att om man ska kunna leva så måste man dö några gånger. (Håkan Hellström) Livet är svårt och hårt, men man kan faktiskt ta allt det med en klackspark och tänka, "Jaha, det var ju tråkigt!" och sedan tänka att det alltid kommer någonting bättre, för det gör det!
 
Keep Your Head Up Princesses!
 
 
 

Hey you.